I DN Debatt publicerade igår tre nationalekonomer ett mycket intressant inlägg i välfärdsdebatten. De menar på att Sveriges lönepolitik med kraftigt progressiv skattesats och väl utbredd fördelningspolitik leder till att det inte går att jobba sig till rikedom. Som stöd för sin slutsats har de undersökt 4000 svenska hushåll och kan konstatera att den genomsnittliga nettoförmögenheten enbart är 40 000 kr. Nettoförmögenhet innebär ett hushålls samtliga tillgångar minus skulder. Undersökningen visar också att över 40% av hushållen helt saknar nettoförmögenhet.
Artikelförfattarna konstaterar att den extremt skattetyngda lönemodellen innebär att det är i stort sett omöjligt för ett hushåll att förändra sin levnadsstandard mer än marginellt genom att arbeta. Istället är det främst ärvda pengar och ursprunglig förmögenhet som avgör. Sverige må därmed vara världens mest jämnfördelade land gällande löner, men förmögenhetsmässigt så har Sverige bland världens största klyftor, större än exempelvis USA.
Att motverka löneklyftor innebär att förmögenhetsklyftorna ökar istället. Utbildning och kompetens kommer aldrig att värderas högt så länge vår skattesats neutraliserar alla möjligheter att skapa en större nettoförmögenhet.
Läser i DN att Margot Wallström lyckats landa ett prestigefullt toppjobb. Den förre EU-kommissionären lämnade sin dåvarande post i december förra året och förutsågs av många som ett starkt kort för oppositionen under valrörelsen 2010, det spekulerades till och med om hon i sista stund skulle byta ut Mona Sahlin som Socialdemokraternas partiledare.
Lägligt nog så blev tjänsten som FN-sändebud med särskilt fokus på kvinnors situation under krig och konflikt ledig och sittande regering nominerade och kampanjade flitigt för att Wallström skulle få detta mycket operativa uppdrag. Smart drag av regeringen som nu både skaffat sig lite goodwill och dessutom slipper sin vassaste motståndare under höstens kritiska valrörelse! Eller är jag bara cynisk som tror att det var en väl genomförd valtaktik av Moderaterna?
Intressant debattinlägg av Brittiska EU-parlamentarikern Nigel Farage. Hård kritik mot Lissabonfördraget och den nya Utrikesministern Catherine Ashton. Byråkrati vs Demokrati?
I dagarna föll Arbetsdomstolens dom i det mycket omtalade Lavalmålet (även kallat Vaxholmsmålet) och det utbasuneras i flertalet medier om förfallet av den svenska modellen och den stundande invasionen av östeuropeiska arbetare på den svenska arbetsmarknaden. Detta är givetvis långt ifrån sanningen och överdrifterna haglar tätt som vanligt.I själva verket så har uttalandet ifrån ECJ tillsammans med uttalandet i ett annat uppmärksammat fall (Viking Line) etablerat fackliga stridsåtgärder som en allmän rättsprincip och den svenska socialpolitiska modellen har därmed erhållit en överordnande ställning i den EG-rättsliga normhierarkin!
Först och främst, vad är den underliggande händelsen som drog igång denna långtgående diskussionen om den svenska modellen kontra EUs rörlighet? 2004 påbörjade Vaxholms kommun bygget av en ny förskola och det Lettiska konstruktionsföretaget Laval un Partneri Ltd valdes för projektet. Företaget tecknade kollektivavtal med det Lettiska fackförbundet och 65 % av arbetarna på plats i Sverige var anslutna till detta fackförbund. Dock föll alla förhandlingar med det Svenska byggarbetareföbundet vilket ledde till blockad och sympatiåtgärder ifrån Svenska Elektrikerförbundet. Resultatet blev en förskola mindre i Vaxholm och konkurs för det lettiska konstruktionsbolaget.
I Sverige råder fredsplikt, vilket innebär att stridsåtgärder ej får förekomma om kollektivavtal upprättats. Att genomföra stridsåtgärder mot ett utländskt bolag som upprättat inhemskt kollektivavtal skulle därmed vara en diskriminerande åtgärd som strider mot EUs grundläggande frihet och utstationeringsdirektivet. På grund av detta valde den svenska domstolen att hämta ett förhandsavgörande av European Court of Justice som underlag för sitt domslut.
European Court of Justice lämnade sitt avgörande 2007 och stipulerade fleratalet viktiga principer i sitt uttalande. Det är dessa som överdrivs eller misstolkas i vid mening i dagens diskussion och en närmare granskning (att faktiskt läsa fallet) påvisar snarare att EU skyddar vår svenska modell snarare än skälper den. Ett lysande exempel på detta finns i domens 107:e stycke som uttryckligen ger de nationella fackförbunden rätt att utöva påtryckningar:
Domstolen konstaterar att en blockad som en facklig organisation i värdmedlemsstaten vidtar i syfte att garantera arbetstagare, som utstationerats i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna, arbets- och anställningsvillkor som fastställts på en viss nivå i princip har som ändamål att skydda arbetstagare.
Det är alltså en rättfärdigad inskränkning att skydda arbetstagarna genom kollektivavtal. Det blir därmed inte någon social dumpning eller något race-towards-bottom som många har tolkat domslutet som. Domslutet etablerar snarare fackens rätt att värna om sina medlemmar, det ratificerar stridsåtgärder som en legal lösning såvida de värnar om arbetstagarna.
Så varför fälldes Svenska byggnadsarbetarförbundet? Förenklat så saknade deras krav förutsägbarhet och stöd i tydlig författning. I svensk arbetsrätt finns ingen lagstiftad minimilön, utan den avgörs snarare av kollektivavtal och i detta fallet en så kallad stupstockelön som är den lägsta möjliga om parterna inte kommer överens. Denna stupstockelön på 109 kronor er timme är precis vad Laval betalade sina anställda. Vidare så krävde facket att Laval skulle betala en rad avgifter till facket baserade på en rad beräkningar som varierade beroende på flertalet faktorer som alla återfanns i ett långt dokument som endast fanns tillgängligt på svenska. Det var alltså omöjligt för det lettiska företaget att förutse vilka kostnader som arbete i Sverige medförde. Denna brist på förutsägbarhet är tydligt ett hinder mot den fria rörligheten som INTE gagnar arbetstagarna. Utländska företag diskrimineras alltså av den utbredda oförutsägbarheten och den oinskränkta makt fackförbunden har över den svenska arbetsrätten. Denna slutsats uttryckte även arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin:
“Lavalmålet hade förmodligen aldrig kommit till domstol om Byggnadsavtalet varit formulerat på ett sätt så att det gått att läsa ut för den enskilde vilka konsekvenser som avtalet har”
Lavaldomen innebär alltså inte att det numera är fritt fram för social dumpning och en stundande depreciering av lönenivåerna. Nej, den påkallar enbart en ökad tydlighet av den svenska arbetsrätten, det bör i framtiden bli tydligare och kanske även lagstiftat vad som gäller i form av minimilön och andra arbetsmarknadsrelaterade spörsmål. Detta är något som både arbetstagarna och arbetgsivarna kommer att tjäna på!
I dagarna publicerade välrenommerade tidskriften Foreign Policy sin lista över världens 100 främsta tänkare. Med på listan återfinns en välkänd svensk, Hans Rosling, Professor i Internationell Hälsa vid Karolinska Institutet och en av grundarna till statistikapplikationen Gapminder. Rosling intevjuvades tidigare i veckan av SvD.
I veckan röstades genom referendum en ny lag igenom i Schweiz som förbjuder nybyggnationer av muslimska minareter. De minareter som redan finns i Schweiz får stå kvar, men det är numera omöjligt att få bygglov för att uppföra nya torn i landet. Förkastlig lagstiftning som tveklöst är en mycket osmaklig diskriminering av den muslimska befolkningen i Schweiz och i hela världen. Ur ett rent juridiskt perspektiv så kommer detta justeras inom en snar framtid. När den första minareten inte beviljas bygglov så kommer det att dras igång en omfattande och antagligen medialt välbevakad process där de nationella instanserna kommer vila sina beslut på den nya lagstiftningen och fortsätta neka. Dock så strider detta referendum mot Schweiz åtaganden under internationell rätt att respektera religiös frihet och att inte diskriminera någon baserat på religiös övertygelse. Fallet kommer alltså att segla upp i European Court of Human Rights i Strasbourg direkt efter Schweiz federala domstols “slutglitiga” avgörande. I ECHR kommer Schweiz enligt flertalet experter att fällas och referendumet upphävas.
Dock har införandet av förbudet, trots att det rent juridiskt inte är speciellt viktigt, skapat en het debatt och raserat relationen mellan Schweiz och den minoritet muslimer som bor i landet. Ett mycket tråkigt utspel ifrån Europas mittpunkt.
I dagens partiledardebatt i riksdagen diskuterades det jobbpolitik. Många intressanta inlägg från båda blocken presenterades och det blev tydligt att alla partier rustar argument inför den kommande valrörelsen. Inte direkt någon vild gissning att jobben kommer bli den viktigaste valfrågan nästa år. Hursomhelst så återkommer socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin allt för ofta till det numera klassiska retoriska greppet där det refereras till ökande klyftor i samhället. Det målas alltid upp en bild om en existerande och växande orättvisa som måste bekämpas till varje pris. Idag gick det så långt att Sahlin till och med anklagade sittande regering för att öka klyftorna medvetet!
Jag är övertygad om att de enorma klyftorna har målats upp så ofta i politiska sammanhang att gemene röstare i Sverige faktiskt tror på att de existerar. Om vi lämnar politikernas debatt en stund och istället fokuserar på fakta så ser vi att de mycket små inkomstskillnader som finns i Sverige knappast är berättigade den uppmärksamhet som de ständigt får. Låt mig som utlovat stödja mitt påstående med statistik.
Först vill jag påvisa Sveriges mycket låga Gini-index. Indexets funktion är att utröna differensen mellan en linjär inkomstfördelning och den faktiska inkomstfördelningen utritad som en Lorenzo-kurva. Kort sagt så mäter indexet hur långt ifrån en totalt jämn inomstfördelning (alla har samma inkomst) ett land befinner sig. I Sverige har vi världens näst lägsta Gini-index (index 23), bara grannlandet Danmark har lägre, vilket innebär att vår inkomstfördelning är mycket nära den linjära. Den del av befolkningen som har högst inkomst är därmed inte speciellt rika (relativt sett) och den del som har den lägsta inkomsten är inte speciellt fattiga.
För att stödja slutsatsen ifrån Gini-indexet hänvisar jag till den relativa fattigdomen till Sverige. Sverige är ett tämligen rikt land och en jämn inkomstfördelning innebär därmed att det inte existerar någon fattigdom. I faktiska termer är fattigdomen nästintill obefintlig, men ur ett socialpolitiskt perspektiv är det intressantare att studera den relativa fattigdomen. Om vi ser till den andel av Sveriges befolkning som har en inkomst under hälften av medelinkomsten så ser vi att även här att Sverige ligger bra till jämfört med övriga världen. Omkring 6 % lever i relativ fattigdom vilket (ungefär) motsvarar en månadsinkomst på under 9 000 kr. En stor del av dessa är studenter.
Den låga andelen relativt fattiga människor kombinerat med ett lågt Gini-index visar att den ständigt återkommande diskussionen kring löneklyftor är omotiverad. Sverige är det landet i världen där vi har de minsta klyftorna, men vi är utan tvekan även det landet där dessa klyftor diskuteras mest.
Förövrigt är det intressant att kombinera Sveriges låga Gini-index med dess låga inkomstelasticitet mellan generationerna. I Sverige är det ett lågt samband mellan din egen och föräldrarnas totala livsinkomst, det finns med andra ord inga starka samhällsskikt som är svåra att penetrera. Det är mer troligt att en person som föds i en familj med låg inkomst lyckas skaffa sig en bra karriär och hög inkomst än i nästan alla andra länder i världen. Till skillnad från exempelvis Storbritannien och USA är Sverige alltså möjligheternas land!
I veckan skrev flera dagstidningar om studenternas tämligen stora och ständigt återkommande utgifter för kurslitteratur. Det konstaterades snabbt att det skiljde sig mycket mellan de olika utbildningsvalen trots att alla svenska studenter erhåller samma summa studiebidrag. Ovan finner ni en graf över genomsnittligt antal sidor kurslitteratur som erfordras för att erhålla en högskolepoäng i respektive utbildning. En termin är minst 30 hp vilket medför att en jurist läser nästan 13500 sidor varje år! Det motsvarar alla 23 band i Nationalencyclopedin och är mer än dubbelt så omfattande som Carl Grimbergs klassiska skildring Svenska folkets underbara öden i 10 band som avhandlar Sveriges samlade historia från forntiden och framåt. Och detta betar vi studenter av varje år!
Läser i 
I veckan röstades genom referendum en ny lag igenom i Schweiz som förbjuder nybyggnationer av muslimska minareter. De minareter som redan finns i Schweiz får stå kvar, men det är numera omöjligt att få bygglov för att uppföra nya torn i landet. Förkastlig lagstiftning som tveklöst är en mycket osmaklig diskriminering av den muslimska befolkningen i Schweiz och i hela världen. Ur ett rent juridiskt perspektiv så kommer detta justeras inom en snar framtid. När den första minareten inte beviljas bygglov så kommer det att dras igång en omfattande och antagligen medialt välbevakad process där de nationella instanserna kommer vila sina beslut på den nya lagstiftningen och fortsätta neka. Dock så strider detta referendum mot Schweiz åtaganden under internationell rätt att respektera religiös frihet och att inte diskriminera någon baserat på religiös övertygelse. Fallet kommer alltså att segla upp i European Court of Human Rights i Strasbourg direkt efter Schweiz federala domstols “slutglitiga” avgörande. I ECHR kommer Schweiz enligt flertalet experter att fällas och referendumet upphävas.
