I DN Debatt publicerade igår tre nationalekonomer ett mycket intressant inlägg i välfärdsdebatten. De menar på att Sveriges lönepolitik med kraftigt progressiv skattesats och väl utbredd fördelningspolitik leder till att det inte går att jobba sig till rikedom. Som stöd för sin slutsats har de undersökt 4000 svenska hushåll och kan konstatera att den genomsnittliga nettoförmögenheten enbart är 40 000 kr. Nettoförmögenhet innebär ett hushålls samtliga tillgångar minus skulder. Undersökningen visar också att över 40% av hushållen helt saknar nettoförmögenhet.
Artikelförfattarna konstaterar att den extremt skattetyngda lönemodellen innebär att det är i stort sett omöjligt för ett hushåll att förändra sin levnadsstandard mer än marginellt genom att arbeta. Istället är det främst ärvda pengar och ursprunglig förmögenhet som avgör. Sverige må därmed vara världens mest jämnfördelade land gällande löner, men förmögenhetsmässigt så har Sverige bland världens största klyftor, större än exempelvis USA.
Att motverka löneklyftor innebär att förmögenhetsklyftorna ökar istället. Utbildning och kompetens kommer aldrig att värderas högt så länge vår skattesats neutraliserar alla möjligheter att skapa en större nettoförmögenhet.
Läs gärna mitt tidigare inlägg om löneklyftor:
Löneklyftor i välfärdsstaten Sverige? Don’t mind the gap! »
Hur rimmar konstaterandet – att det främst är ärvda pengar och ursprunglig förmögenhet som avgör en persons möjlighet att bli förmögen – med det sista stycket i ditt inlägg du hänvisar till (Don’t mind the gap)? Där skriver du att Sverige är möjligheternas land då det inte finns en naturlig koppling mellan föräldrar och barns inkomst, vilket skulle göra det möjligt för ett barn från en mindre förmögen familj att göra en bra karriär och härav arbeta upp en förmögenhet.
Observant! Dock så vidhåller jag att det främst är ärvda pengar och ursprunglig förmögenhet som avgör en persons möjlighet att bli förmögen i Sverige eftersom de kan förvalta ursprungligt kapital.
OECDs studie jag hänvisar till i mitt tidigare inlägg visar på inkomstelasticitet INNAN skatt och syftet med att referera till den är främst att visa på att de av politikerna kallade “klassklyftorna” knappast återfinns i lönenivåerna och de borde därför inte skattas så hårt för att jämna ut den faktiska inkomsten av arbete. Istället leder det till att det inte lönar sig att jobba.
Barnens löneinkomst är inte förknippad med föräldrarnas och eftersom det är stor elasticitet i Sverige där alla med tillräcklig kompetens har möjlighet att skaffa sig ett bra jobb så borde detta absolut vara det främsta sättet att skapa sig en nettoförmögenhet, men så är det inte. Du kan alltså skaffa ett riktigt bra jobb och leva gott, men något förmögenhet är svårt att skapa och det leder till att det inte finns pengar för barnen att ärva. Detta i sig resulterar i att den höga elasticiteten kvarstår, vilket är positivt, men också att de som faktiskt sitter på en förmögenhet är de som alltid kommer att göra det. Rättvis lönepolitik skapar välfärdsklyftor.
Du postar kvalitet som alltid. Mycket trevligt!