OECDs studie jag hänvisar till i mitt tidigare inlägg visar på inkomstelasticitet INNAN skatt och syftet med att referera till den är främst att visa på att de av politikerna kallade “klassklyftorna” knappast återfinns i lönenivåerna och de borde därför inte skattas så hårt för att jämna ut den faktiska inkomsten av arbete. Istället leder det till att det inte lönar sig att jobba.

Barnens löneinkomst är inte förknippad med föräldrarnas och eftersom det är stor elasticitet i Sverige där alla med tillräcklig kompetens har möjlighet att skaffa sig ett bra jobb så borde detta absolut vara det främsta sättet att skapa sig en nettoförmögenhet, men så är det inte. Du kan alltså skaffa ett riktigt bra jobb och leva gott, men något förmögenhet är svårt att skapa och det leder till att det inte finns pengar för barnen att ärva. Detta i sig resulterar i att den höga elasticiteten kvarstår, vilket är positivt, men också att de som faktiskt sitter på en förmögenhet är de som alltid kommer att göra det. Rättvis lönepolitik skapar välfärdsklyftor.