Ett mycket vanligt förekommande diskussionsämne den senaste tiden har varit det omtalade Pirate Bay-målet och huruvida Hovrätten kommer att upphäva Tingsrättens fällande avgörande. Många i min omgivning menar dock att fallet inte är avgjort innan Högsta Domstolen sagt sitt. Personligen delar jag inte denna uppfattning och jag bedömer målets möjligheter att överhuvudtaget behandlas av HD som mycket små.
HD behandlar enbart fall vars avgörande leder till rättsligt utvecklande prejudikat. Hur komplex en fråga är att avgöra rent faktiskt spelar med andra ord ingen roll. Min åsikt är att PirateBay-rättegången är intressant ur politiskt perspektiv, men jag ställer mig skeptiskt till att ett avgörande skulle vara tillräckligt rättsutvecklande för att uppta HDs tid.
Låt mig utveckla mitt resonemang.
Den i särklass mest omdebatterade aspekten av Pirate Bay-målet är huruvida de agerat med uppsåt. Pirate Bay dömdes i Tingsrätten med hänvisning till brottsbalken samt upphovsrättslagen (paragraf 23:4 § respektive 1,2,46,53,57 §§). I korthet kan det rubriceras som medhjälp till upphovsrättsbrott vilket kräver uppsåt. I Tingsrätten hävdades likgiltighetsuppsåt vilket är att anse som uppsåtets absoluta nedre gräns och är förvillande likt oaktsamhet (culpa). Likgiltighetsuppsåt brukar förklaras som en situation där den svarande känner till att illegal aktivitet förekommer samt har möjlighet att göra något åt det, men väljer att agera likgiltigt.
I Pirate Bay-domen uttrycker Tingsrätten att:
“De tilltalades uppsåt måste dock inte täcka de specifika alster som påstås vara tillgängliggjorda. Det är istället tillräckligt att de haft uppsåt till det förhållandet att upphovsrättsligt skyddat material förekommit på webbplatsen (jfr NJA 2007 s. 929).”
I NJA 2007 s 929 anges följande:
“Det krävs emellertid inte att uppsåtet omfattar vilka skatter och avgifter som kan påverkas av handlandet eller exakt vilket belopp som riskerar att undandras. [...] Inte heller bör det i ett fall som det nu aktuella uppställas krav på att uppsåtet täcker sådana omständigheter som i vilket bolag skatteundandragandet sker eller vilka personer som står bakom huvudbrottsligheten”
Detta prejudikat har sedan använts i ett fall rörande medhjälp till narkotikahandel. En narkotikahandlares sambo deltog inte i narkotikaverksamheten på något sätt, men hon delade bostad med verksamheten och visste att den existerade. Hon dömdes därför till medhjälp baserat på NJA 2007 s 929. Detta fall stannade i Hovrätten. I ett annat fall rörde det sig om medhjälp till grovt bokföringsbrott. Baserat på NJA 2007 s 929 så dömdes svarande till medhjälp och fallet stannade i Hovrätten.
Detta uppsåt tycks förbrylla många som inte kan se skillnaden mellan den tjänst som Pirate Bay tillhandahåller med exempelvis Google eller Tele 2. Deras tjänster används också till olaglig aktivitet och de väljer att inte göra något åt det. Resonemanget är befogat, men Tele2 skyddas av täckningsprincipen som anger att det subjektiva rekvisit som gäller enligt en straffbestämmelse ska täcka de objektiva gärningsmomenten eller den effekt som straffbestämmelsen tar sikte på för att brott ska kunna dömas. Samtliga moment i en straffbestämmelse måste alltså vara täckta av uppsåt för att någon skall kunna bli dömd för brottet.
När det gäller uppsåtets nedre gräns är uppsåtsformen tillämplig även om gärningsmannen hade den uppfattningen att det endast fanns viss risk, chans, för effekten att inträdda. I de fall gärningsmannen eftersträvat effekten föreligger alltså uppsåt i princip oberoende av hur begränsad risken är. Likgiltigheten är alltså en fråga om gärningsmannens attityd i förhållande till effektens förverkligande, inte att han handlat trots insikt om risken för effektens förverkligande. Viktigt att notera är alltså att det inte är den tekniska lösningen som Pirate Bay åkte fast för, utan deras verksamhet som helhet.
Min poäng är att rättsområdet inte är så komplicerat som media vill få det att låta. Frågan om likgiltighetsuppsåt har redan avgjorts och prejudikatet har använts i flertalet mål som stannat i Hovrätten. Svarandes försvar byggde i stor utsträckning på att pojkarna bakom Pirate Bay inte uppsåtligen tillhandahållit en tjänst som förenklat spridningen av upphovsrättsskyddat material. Tingsrätten ansåg att det var bevisat att så visst var fallet och därför fälldes de. Att det i sig är olagligt att tillhandahålla en tjänst som förenklar spridningen av upphovsrättsskyddat material var det inte mycket diskussion om, och rättsläget torde vara tämligen klart.
